allt utom pretto

blir så jävla trött på att prettiga människor. och jag blir så jävla trött på människor som är så himla checka hela tiden. de stör mig liksom. så himla hipp liksom. att alltid tänka så jävla positivt. det är jobbigt. ansträngande. jag är neggo, sur och tvär. kommer kanske inte alltid vara så. men så är det. och det är mycket hans fel. han som inte kan få mig att skratta längre. så jävla deppigt alltså. shit pomme. ta mig till uppsala och underbara johanna. min räddare i nöden. hon som tänker som jag. som fattar vad jag menar utan att jag ens behöver tänka det själv. hon är inte som en del andra. inte äckligt pretto. hon bara är. vacker. naturlig. fin. helt perfekt. en av de finaste alltså.