koka soppa på en spik

jag har inte glömt att säga att jag är student eller? student. ordet klingar dåligt. det är liksom så förknippat med fattigdom, ångest och en jävla massa plugg. vad hände med tanken om den glamorösa studenten? tanken om att bo i en schyst lägenhet, käka lyxnudlar o läsa kulturella böcker. den studenten som tror att livet är enkelt och svårt på samma gång, att livet går ut på att läsa Foucault, pimpla flaskvin och vara svår. vet inte vilken uppfattning jag har om studenten, men det är ta mig i tusan inte det liv jag lever. istället får det bli en student som hatar att läsa svårare böcker än liza marklund, lever på ärtsoppa för det är fan mycket billigare än nudlar men som förvisso bor i en najs lägenhet men som är alldeles för dyr, pengar som egentligen skulle kunna spenderas på en tetra vin och ett par schysta skor.
jag lovar, jag är inte bitter. bara en smula. men det handlar ju bara om att det är så jävla jobbigt att koka soppa på en spik av ingenting. jag är så trött på att lägga pengar på hyra och ärtsoppa. jag vill ha kul. tänk att kanske istället kunna få lägga pengar på att umgås med vänner. pimpla flaskvin med vänner i en park är fan mycket bättre än att dricka fattigt te ensam i soffan framför tvn en onsdagskväll.
ja ja. detta är den bittra sofie. men sån är jag. arg och bitter för det mesta. folk brukar säga att jag inte ska vara så arg och hård mot mig själv. men hur är man annars om man inte är den man är?

min ärtsoppa kokar över. borde göra något vettigt av den.