ska spana in nya vyer...

nästan i alla fall... norrköping är ju inte nytt, men jag ska lämna örebro för denna gång. hoppas ju dock att jag återvänder.. börjar bli lite kär i stan.. slottet o allt vatten i stan. rynningeviken o oset. bara för vackert. min kärlek till örebro började nog gro den helgen Elin och Johanna hälsade på.. efter min och Johannas mysiga långpromenad. mmm.. härligt. det va vinter då. det va lite snö med om jag inte minns fel, och väldigt fint väder. älskar att promenera när det är snö och solen skiner. speciellt om man är i goda vänners lag. fin-johanna och söt-elin ska jag snart återse, om än på olika håll. det regna i örebro idag. i alla fall på eftermiddagen. och jag hade planer på att gå till ica och ragga banankartonger.. men inte när regnet öste ner. framåt kvällen försvann molen o solen tittade fram. för vackert. jag ville bara ut! och ut gick jag. det va ljummet och det luktade våt asfalt och sommar. för underbart. gick genom villaområdet nära mig, tittade i allas trädgårdar, och de hade det så fint! Gick på vägar jag aldrig gått och tänkte tankar jag aldrig förut tänkt. det va så himla skönt och harmoniskt. på ica köpte jag sopsäckar och så sa jag hejdå till min favvokassörsöka, inte verbalt, men i tanken.. hon är alltid så söt och och trevlig. vandrade vidare, utan banankartonger, med mina sopsäckar. gick in på kyrkogården... mmm konstigt. men jag satte mig vid minneslunden och funderade. det va så fint där. fridfullt. funderade på hur fort livet faktiskt kan ändas, och hur det kan ändras utan att man själv styr så mycket över det. alla människor kommer till vägskäl, och jag stod just vid ett sådant för ett par dagar sedan. vilken väg skulle jag ta? vilken va den rätta? man vill inte hamna på fel väg... så här i efterhand kan jag konstatera att jag faktiskt gjort det ett par gånger, men med det har jag lärt mig någe. Men när jag satt där, så slog det mig att jag faktiskt är på rätt väg, och det har jag bara andra att tacka för.